Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erik Karlin var en viljestark man

För en tid sedan avled Erik Karlin, 98 år. En märklig man på många sätt, teoretiskt och praktiskt begåvad.

Annons
Erik Karlin

Född på ett litet jordbruk i Jäders by. Han berättade för mig hur det var att bli mobbad i skolan. Föräldrarna var baptister, något som läraren inte gillade. I slöjden godkändes inte skärbrädan han skulle göra, och läraren slog sönder den. Men Erik fick revansch. Han var inte så gammal då han fick ta ner några lämpliga träd på hemskogen och såga bräder till en båt, som han byggde och sjösatte i Jädersjön.

Trots knapp ekonomi men med en stark vilja fick han också en motor i båten. Båtbygget och installationen av motor och propeller var en bragd av en pojke i hans ålder. När skolan skulle göra en utflykt i det närliggande sjöområdet fick man anlita Erik med sin båt. Läraren som inte godkänt hans skärbräda var med.

Då jordbruk som yrke inte passade fick han börja i järnverkets mer tekniska jobb. Snart blev det en egen verkstad i kompanjonskap med Oskar Andersson. Under 50- och 60-talets uppbyggnadsperiod i Krylbo blev det mycket svetsarbeten.

Snart byggde Erik en egen villa åt sig i Karlbo, med verkstad och avancerade maskiner för olika legoarbeten. Villan hade strandtomt mot älven och Eriks båtintresse vaknade på nytt. Skrovet till en liten ångbåt som uppfyllde hela verkstadslokalen tog form. Hur han skulle få ut detta utan att riva verkstaden var en gåta. Erik visste på råd, han skar sönder skrovet i delar, som han kunde få ut och svetsa ihop på nytt.

Naturligtvis skulle båten ha en ångmaskin. Det var ju den som mer än något annat bidragit till seklets tekniska revolution och gjorde livet lättare att leva. Erik byggde själv en sådan och det var inget fuskverk. Delar till den skulle vara frostlackerade, räcken och mycket annat ombord var förkromat. När båten, som fick namnet Carina, sjösattes fungerade allt som det skulle. Erik stod vid ratten, älvsträndernas stugfolk vinkade och han vinkade tillbaka. Eldaren under däck såg till att ångtrycket hölls och njöt av att se kolvar, slider och pistonger i arbete. Färden gick ofta till pojkårens vatten, passagerare fick gärna följa med.

Carina har lämnat älven för ett större vatten och Erik har lämnat oss för den sista resan.

Bertil Jacobs

Annons
Annons