Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Min svärmor lägger sig i allt"

När du får barn har plötsligt far-och morföräldrarna synpunkter på allt och har svårt att låta er lilla familj vara ifred. Samtidigt menar de väl med sin omsorg. Familjelivs parterapeut berättar hur ni räddar familjefriden.

Annons
Svärmor lägger sig i allt.

Vad gör man när barnens mor- eller farföräldrar lägger sig i allt – precis allt? Det är en av de frågor som ständigt diskuteras i forumet på sajten Familjeliv.se. En av dem som undrar är Elin, 26 år, vars svärmor tränger sig på och påverkar hela familjens liv så till den grad att Elin inte vet hur länge hon kommer att orka.

När Elin och hennes man Johan gifte sig och ville skaffa hus, så tyckte Johans föräldrar att de kunde bygga på deras mark. Elin studerade fortfarande och Johan hade precis börjat jobba, så det kändes som en bra idé att inte behöva betala för en dyr villatomt.

När huset stod klart, så var Elin gravid och hade ännu inte börjat jobba efter studierna. Hon umgicks mycket med sin svärmor på dagarna eftersom de båda var hemma. Det var trevligt och aldrig något som kändes påtvingat.

Men när Astrid, idag 1,5 år, föddes började Elin känna att hon behövde tid för sig själv och sin familj på ett annat sätt än förut. Samtidigt tog svärmodern ett kliv längre in i familjens sfär. Hon hade svårt att hålla sig borta från sitt lilla barnbarn och dök upp oanmäld titt som tätt.

– Jag var trött och hennes rännande hemma hos oss gjorde mig grinig. Allt jag önskade var att få vara ifred. Även om jag inte sa något, så måste hon ha märkt det. Men istället för att sluta komma förbi, så började hon muta sig in. Hon hade alltid något ärende, som att hon hade bakat en kaka till oss eller att hon hade varit på stan och köpt en klänning till Astrid som hon var tvungen att lämna, säger Elin.

Hon berättar hur svärmor hade synpunkter på allt som rörde Astrid: hur Elin ammade, vilka kläder hon satte på dottern och hur hon nattade henne.

– ”Ska hon tutta nu igen? Hon har ju preciiis ätit” brukade hon säga. Det slog aldrig fel och det gjorde mig rosenrasande. När hon sedan hade synpunkter på vårt tapetval i hallen, ja, då ville jag bara ta henne i håret och släpa ut henne genom dörren. Och det hade jag nog gjort om det inte hade varit Johans mamma, säger Elin och skrattar till.

Elin tycker att det är ett större problem än vad Johan gör. ”Hon menar ju väl”, avfärdar han det med och tycker att det känns onödigt att skapa konflikter, framför allt när de bor så nära.

– Jag blir så irriterad på Johan som inte kan säga ifrån till sin mamma, om inte annat så för min skull. Ibland skulle jag bara vilja flytta härifrån och få tillbaka mitt eget liv, säger Elin.

Gerd Elliot är familjerådgivare och parterapeut och svarar på frågor om relationer på sajten Familjeliv.se. Hon menar att det först och främst är barnet som måste tala gentemot de egna föräldrarna. Det gäller att försöka se objektivt på sina föräldrar, något som är svårt när partnern kritiserar ens föräldrar. Då är det istället lätt att själv känna sig anklagad och kritiserad.

– Det är viktigt att kunna diskutera tillsammans i paret, för kärleksrelationen är den viktigaste. Inse att om föräldrarnas beteende är ett bekymmer för en av er, så blir det ett bekymmer för paret. Om du inte vågar prata med dina föräldrar så kan två olika problem uppstå: partnern känner sig utlämnad och sviken eftersom du inte är lojal och det kan bli bestående problem i relationen med dina föräldrar, förklarar Gerd Elliot.

Ingetdera är önskvärt och därför är det så viktigt att prata. Du kanske är rädd för att göra dina föräldrar besvikna och ledsna, men är dina föräldrar vuxna och mogna i sitt tankesätt så kommer de förstå och inte ta det så personligt. Du har kanske har låtit dina föräldrar ha synpunkter på ditt liv tidigare och inte frigjort dig helt från dem. Då blir det svårare börja sätta ner foten, men inte desto mindre viktigt.

För paret måste säga ifrån om mor- eller farföräldrarna lägger sig i för mycket och hindrar er familj från att göra saker på ert sätt. Gerd Elliot återkommer till det gång på gång – våga prata. I relationen och med dina föräldrar.

– Många lever med sådan här dilemman år ut och år in. Det är ett ganska vanligt problem hos dem som söker hjälp hos familjerådgivningen, säger Gerd Elliot.

Hur säger man ifrån utan att riskera att såra någon?

– Berätta att ni uppskattar den kärlek, välvilja och omsorg som de kommer med. Det är väldigt viktigt att förmedla det. Säg att ni behöver mer tid för er själva och berätta vad ni tycker skulle vara lagom. Prata utifrån era egna behov, utan att anklaga. Förstärk det som är positivt istället för att kritisera och se det som är dåligt. Agera smidigt och ha inga orealistiska krav, utan försök se vad som är möjligt istället, utifrån hur era föräldrar är, tipsar Gerd Elliot.

Hon berättar att många, främst yngre par, å andra sidan har höga krav på sina föräldrar: antingen hjälper de till för mycket, eller också för lite. Det är svårt att hitta en balans.

– Då får ni funderar kring hur ni vill ha det, vad det är för föräldrar ni har och vilka krav ni ställer på dem. Är ens era krav rimliga? säger Gerd Elliot och berättar sedan att vi egentligen inte ens har rätt att ställa krav. Önskemål, ja. Men inte krav.

Om det ändå inte fungerar i relationen med de egna föräldrarna, så är det viktigt att komma ihåg att barnet har rätt att ha kontakt med sina mor- och farföräldrar.

– Såret hos barnet kan bli stort om kontakten får ett avbrott och det är förfärligt. Som förälder har du ett ansvar att se till att det fungerar smidigt. Gläds då åt att det i alla fall fungerar mellan barnet och dess mor- och farföräldrar, säger Gerd Elliot.

Många i den äldre generationen hamnar å sin sida också i ett dilemma när de får barnbarn. De är så förtjusta i sitt barnbarn och vill träffa det ofta, men vill samtidigt inte tränga sig på.

– Ni som är mor- eller farförälder, berätta för ert barn och dess partner att ni gärna vill träffas, men att de ska säga till om det blir för mycket eller fel, eftersom ni menar väl. Öppna upp diskussionen och fråga vad de tycker är lagom. Och dyk inte upp på spontanbesök. Unga familjer har inte tid med det eftersom de lever ganska inrutade liv och många vill inte bli överraskade om de inte har städat, tipsar Gerd Elliot.

Och ett till dig vars svärmor ändå kommer objuden någon gång.

– Bjud till och se det trevliga. Det behöver inte vara ett problem om det inte händer så ofta. Var lite tolerant och se den goda avsikten. Om det blir en vana, så säg att ni gärna vill träffas, men att det passar bättre att bestämma en tid först, säger Gerd Elliot.

Så för att bibehålla bra relationer med sina närmaste, något som de allra flesta vill, så handlar det om att ha en dialog och skippa gissningslekarna.

– Ha en rak kommunikation. En otydlig kommunikation är ofta ett tecken på att relationen inte är så bra, men är relationerna goda så kan man prata även om problemen. Det bästa är om du är frigjord själv och har psykiskt mogna föräldrar, avslutar Gerd Elliot.

Annons
Annons