Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målvakten Esther får nu följa sporten på tv

När Esther Jönsson hade fyllt 40 fick hon tillfälle att gå med i korplag i både fotboll och hockeybockey. ”Jag var äldst, så dom ställde mig i målet”.

Annons
Esther Jönsson fyller 70 år den 5 november. I förgrunden katten Julia som Esther delar sitt hem med.

Den 5 november fyller Esther 70 år. Den tidigare så aktiva kvinnan håller sig mest hemma numera.

–Jag kan inte göra så mycket längre, för jag har en ny höft. Och så har jag haft en liten stroke, säger Esther.

Förutom att pyssla i hemmet och kela med katten Julia är det sport som gäller. Esther följer det mesta i sportväg, men framför allt lagsporterna.

–Ishockey är nog roligast att titta på. Fast det lag jag hejar på är inte med i Elitserien i år. Leksand. Men de kommer tillbaka till nästa år, det tror i alla fall jag, säger hon och skrattar.

Var sportintresset kommer ifrån vet hon inte riktigt. Men det var väl barnen som började.

Esther förklarar att dottern började med fotboll och sonen med ishockey.

–När de var små skulle de alltid skjuta boll på mig. Det var kul, säger Esther och ler vid minnet.

Det blev många skjutsar till träningar och matcher, och Esther lekte med tanken på att själv börja spela i något lag. Men det blev aldrig av. Så när arbetskamraterna på lasarettet bildade korplaget IF Kanylen var Esther genast med på noterna.

Åtta år i laget blev det. Ibland var även dottern Marie med och spelade. Och Esther, ja hon hade säkert hållit på fortfarande, om kroppen hållit.

–Det var riktigt roligt! Jag jobbade som undersköterska på röntgen, kommer jag ihåg, och så en dag krockade jag med en utespelare och gjorde mig illa i armen. Först tänkte en lagkamrat dra armen rätt, men jag kände direkt att något var fel. ”Jag har nog brytit den”, minns jag att jag sa.

Esther skrattar. Armen var mycket riktigt av, och strax blev hon patient på samma avdelning hon arbetade på.

–Min chef sa åt mig att nu fick det vara bra med fotboll. Jag var ju medelålders, säger Ester glatt.

Även om hon inte själv sportar längre finns ju intresset kvar. Sonen Tommy bor bara en gata ner och de ses ofta.

–Ibland när jag ska se någon match på tv ringer jag honom och säger ”nu börjar det snart” och då slår han på sin tv också, säger Esther.

Läs hela reportaget i tidningen den 4 november.

Annons
Annons