Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Väldigt få förstod attdet var ett terrordåd”

Verkligheten kom i fatt Sverige på ett obehagligt sätt på lördagseftermiddagen.
I bland vill man säga ”jag var där”. I bland vill man inte alls säga att man var på plats.

Annons

Jag var på plats när VM-finalen i fotboll spelades i USA 1994. Det vill jag gärna skryta med.

Jag kan plocka fram fler guldkorn där ”jag varit på plats”. Men allt förbleknar egentligen när jag nu måste säga ”jag var där vid terrorattacken".

Jag var på Drottninggatan i Stockholm på lördagseftermiddagen. Det var julrush och obegripligt mycket folk som trängdes.

Jag satt på ett café en bit upp på Drottninggatan. Nära platsen där bilen brann.

Jag satt där och njöt av en caffe latte och en en hallonpaj med vaniljsås.

Helt ovetandes om att en galning snart skulle förändra bilden av Sverige. Landets första självmordsbombare skulle slå till.

Där stod nu en bil i brand. Brandkåren var där för att släcka den.

Där kom folk i massor. Merparten av dem med sina mobilkameror redo för att föreviga det unika som hänt.

Men vad som slog mig samtidigt som jag tittade på den häftiga branden var att på något sätt fortsatte julhandelslördagen som vanligt samtidigt som attentatet ägt rum helt nyligen.

De flesta förbipasserade kände en obehagligt frätande stank och satte upp handen för mun och näsa.

Men. Några avspärrningar var det inte tal om. Folk passerade den brinnade bilen med bara sju, åtta meters avstånd.

Väldigt få tycktes fatta vad som egentligen hade hänt där mitt i centrala Stockholm. Mitt på stora Drottninggatan. I hörnet av tvärgatan.

Alla tycktes i stället vilja föreviga vad som hänt med sina mobilkameror. För att skicka vidare till kompisar.

Ingen tycktes tänka tanken. Det kanske smäller igen. Inte räddningstjänst, polis eller allmänheten.

Jag var där. Jag såg dock inte själva explosionen. Men var där och fick se vad några rörbomber kan ställa till med.

Troligtvis kommer lördagen den 11 december för alltid att vara inskrivet i svensk kriminalhistoria.

Trots det som hände där vid 17-tiden på lördagen så finns ändå något som gör att jag säger vilken tur.

För vad hade hänt om självmordsbombaren valt att utlösa det han hade på sig mitt på Drottninggatan. Mitt bland alla människor.

Katastrofen hade varit total. Många människoliv hade förmodligen gått till spillo.

Att från en utsökt hallonpaj med vaniljsås helt plötsligt komma ut i den brutala terrorverkligheten var en kuslig kontrast.

Att det skulle hända i Sverige just en lördag med julrush kom som en total överraskning för alla.

På söndagen skulle det julhandlas igen. Jag vet flera stockholmare som valde att inte åka in till city. Jag hörde det innan jag tog min bil och åkte hem till Avesta igen. Lördagen den 11 december förändrade Sverige.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel
Annons
Annons