Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan kaffe stannar Sverige

Med domedagsteg går en kvinna i kavaj in till Sveriges statsminister, hon har ett dokument i handen. Där står det ingen arbetsplats någonsin vill höra. Hon säger med dyster min till statsministern ”Kaffet är slut, Kina har köpt upp allt. Alla arbetsplatser i Sverige står stilla”.

Annons
Elin Rantakokko

Med en bestämd hand lyfter statsministern telefonluren och ringer till receptionen, med sansad ton säger han ”Ta fram vattenkokaren”.

Scenen kommer från humorgruppen Grotescos tv-serie och senaste avsnittet döpt till just ”Kaffe”. I avsnittet säger Kinas huvudman att ”Vi har druckit te i tusen år, nu vill vi dricka kaffe...”

Mitt första minne av kaffe är att jag tyckte att bönorna luktade så himla gott. Jag lutade mig över burken fylld med kaffepulver och gjorde som Ferdinand när han luktar på blommorna, sög i mig doften och sa ”mmm”. Mamma sa alltid att hon måste ha sin kopp kaffe på morgonen för att fungera. Och när vi fick besök dukades alltid kaffe och kaka fram. Det gick på rutin.

20 år senare och jag har förstått betydelsen av kaffe, socialt på arbetet och främst för att människan ska fungera. För det är faktiskt så utan kaffe skulle Sverige stå still.

Det är bara att rannsaka dig själv och dina medmänniskor.

När det nalkas lång möten på redaktionen är inte det viktigaste huruvida om mötet gäller tidningens existens. Nej, den viktigaste frågan som ploppar upp i mitt bakhuvud är så simpel ”Hmm, får vi kaffe och kaka må tro?”.

På morgonen tornar sig kön till kaffemaskinen upp sig, med ett svischande ljud porlar det svarta guldet ner i de trötta arbetarnas koppar. Girigt dricker de upp sitt kaffe. En halvtimma senare är alla på strålande humör och flitens lampa lyser.

Glädjens dag är då det

nalkas en ny fräsch kaffemaskin till arbetsplatsen, oavsett vilken arbetsplats jag än befunnit mig på så är kaffemaskinen i centrum. Det är där man träffas från olika avdelningar och byter några meningar med varandra. Innan man lunkar tillbaka till sin plats med koppen hårt i handen.

Likaså när man är på besök på någon redaktion eller kurs och får testköra deras kaffemaskin. Sedan görs en jämförelse, är denna bättre än den vi har på redaktionen?

Jag minns när jag var på kurs i Stockholm. Kunskap hamnade i skymundan när vi alla stegade ut till kaffemaskinen. Där stod den skinande i silver med hela rena knappar, den var som kaffemaskinernas Rolls-Royce. Kaffet smakade gudomligt. En kollega på dåvarande tidning, fiskade fram sin mobil och tog en bild. Den visade han sedan upp för chefen och krävde att företaget skulle köpa in en sådan kaffemaskin.

Kaffemaskinen är arbetsplatsens gemensamma intresse, det vi alla håller kärt. Avestas kommunanställda dricker till exempel tio ton kaffe om året. I snitt dricker de kommunanställda fem kilo kaffe per medarbetare om året.

Själv skiljde jag mig från mitt tvångsgifte med kaffet innan vi ens hunnit till smekmånaden. Det är det bästa jag har gjort. Jag har gått över till te och kaka. Det smakar minst lika gott, försöker jag intala mig och är inte lika beroendeframkallande. Eller att det inte går att få en lika god cappuccino här som i Italien.

Så jag avslutar med en uppmuntran, Avestabor plocka fram era vattenkokare redan nu! Det gäller att vara förbered när/om Kina bestämmer sig för att bli lika hängivna kaffedrickare som vi svenskar är!

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel
Annons
Annons