Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sluta böka runt i leran!

Doften var ytterst oangenäm den där söndagsmorgonen. Stanken går att likna med ett koncentrat av världens alla sopberg plus några för gamla ägg. När solen hade legat och värmt upp tälthyddan under ett par sena morgontimmar vaknade jag av att sovsäcken hade klibbat fast likt blöt plastfolie runt min kropp.

Annons

Ungefär samtidigt öppnade någon dörren, nej jag menar blixtlåset, och solens strålar forcerade in i tältet. Denne ”någon” kröp in och började rota runt bland min svettdrypna sovsäck, mina kläder och min packning.

– Hej, vem är du?

Jag fick inget svar. Killen suckade och stönade, krafsade och slet i saker.

– Var är mina öl?

Hade det inte varit för att jag var nyvaken och inte riktigt säker på vad som hände hade jag för länge sedan bett karln att gå ut ur mitt tält. Nu hann han böka runt i säkert fem minuter, likt ett drogat tryffelsvin, innan jag gjorde ett halvhjärtat försök.

– Du, gå hem!

Då fick jag tryffelsvinets, eller låt oss benämna honom ölsvinet, uppmärksamhet. Han tittade undrande på mig.

– Oj, jag har nog gått fel.

Sedan kröp han ut, för att därefter i tältöppningen fråga vilken dag det var.

Herregud, vad jobbigt, tänkte jag.

Det här var mitt livs första och enda natt i tält på festival. Man måste ju prova. Jag har de gånger jag har varit på festival haft turen att få bo på ”bekvämare” ställen. Men många tycker att campinglivet är en del av det goda festivallivet och det kan jag förstå. Vad jag dock inte kan förstå är att det finns festivalbesökare som aldrig lämnar campingområdet. Varje år har jag träffat någon eller några som aldrig lyckats ta sig från campingen till scenerna.

– Det är roligare på campingen och vi har en bandare med oss.

Där någonstans förlorar musikfestival sin innebörd.

Jag förstår att det

för ungdomar är lite livligare att campa på en festivalcamping än vid exempelvis Sibbarps i Malmö. Men hallå! En musikfestival är en musikfestival. De här typerna som inte ser en enda konsert är i många fall dessutom sådana som inte ens skulle komma in på festivalområdet på grund av en allt för rågad alkoholkonsumtion. Och det är också sådana typer som skitar ner festivalerna mer än både avföring och gamla konservburkar. Jag ser inget fel med att umgås med hundratals människor över lite rusdrycker. Men att supa sig så redlös att man krälar runt i leran och inte vet vilken dag det är, det kan ju bara inte vara så kul.

Förra året såg jag

en tant i 90-årsåldern som hade smugglat in en öl på festivalområdet. Hon hade placerat den på rollatorn framför sig och drack den sakta. Den var säkert ljummen innan hon ens hunnit dricka ur hälften, men hon såg verkligen ut att njuta där hon stod på behörigt avstånd från scenen på vilken Johnossi gjorde sin spelning. Peace love-festivalens besökare blir allt mer varierade, åldersmässigt. Förra året pratade vi med barn, medelålders par och människor i pensionsålder som alla njöt av festivalens breda underhållningsutbud. Och jag tänker att det är ett steg mot mindre lerkrälande. Jag hoppas att de lerkrälande ölsvinen växer upp och tar del av den underbara musikfestivalen i år. Varför böka runt i lera, när man kan göra så mycket mera?

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel
Annons
Annons