Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Runnberg: Ludvikapolitiker blev riskkapitalister med 164 Mkr av skattebetalarnas pengar

Ledare

Skattebetalarna i Ludvika blir nu ägare till elva kraftverk och 47 dammar.

George Akerlof, professor i nationalekonomi vid Berkely-universitetet i Kalifornien, har sina rötter i Dala-Husby. När han tilldelades Riksbankens Pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne bad han att få hålla sin Nobelföreläsning på Högskolan Dalarna.

Jag var där, den 14 december 2001, när Akerlof elegant utvecklade sin teori om vad som händer på marknader när det råder så kallad asymmetrisk information. Egentligen byggde hans banbrytande forskning på iakttagelser när det handlar om tämligen risiga bilar, först presenterad i uppsatsen The market for lemons (ungefär: Marknaden för rishögar).

I en enskild intervju förklarade nobelpristagaren:

"Köparen av en gammal bil har inte lika mycket information om bilens skick som säljaren, och utgår därför från att han riskerar att bli lurad. Han bjuder då så lågt att säljaren inte är beredd att sälja sin bil till det priset."

Marknaden funkar inte. Inga affärer blir av om inte säljaren får betalt för vad den vet om varans framtid; det är Akerlofs poäng.

LÄS MER: "Tresiffrigt i miljoner" – Ludvika kommun förbereder jätteaffär

George Akerlof fick ekonomipriset 2001 för sitt banbrytande arbete kring marknader kännetecknade av asymetrisk information.

Varför berättar jag om Akerlof, nobelföreläsningen och problemen med asymmetrisk information mellan parterna i en affär?

Jo, för i Ludvika har en historiskt stor affär ingåtts som borde fått alla varningsklockor att ringa hos köparen.

Den 30 september förra året erbjöd Vattenfall Ludvikas skattebetalare, företrädda av majoriteten S-V-MP, att i enlighet med rätten till så kallat hembud, köpa 58 procent av aktierna i VB Kraft.

Kommunen ägde redan 42 procent – ett hopplöst upplägg eftersom all makt tillföll majoritetsägaren Vattenfall.

Erbjudandet omfattade elva kraftverk och 47 dammanläggningar i Kolbäcksån och Argbogaåns avrinningsområden, belägna i Ljusnarsbergs, Ludvikas och Smedjebackens kommuner. Kommunstyrelsen uppdrog åt kommunchefen att bedöma affären och denne anlitade en värderingskonsult, som presenterade sin rapport i december.

Ledamöterna belades med sekretess, vilket också gällde den muntliga dragningen av värderingen som kommunstyrelsen fick den 24 januari.

Det är nog rimligt – kommunen själv skulle kunna lida affärsskada om konkurrenter på kraftmarknaden kommer över detaljerad information – men ändå på sätt och vis otillfredsställande ur ett medborgar- och skattebetalarperspektiv.

Hur ska saken kunna få en demokratisk genomlysning, en politisk debatt och politiskt ansvar utkrävas om de detaljerade siffrorna i en jättelik företagsaffär är hemliga?

Konsulten inspekterade inte alla anläggningar, inte ens de elva kraftverken, men i egenskap av minoritetsägare har förstås kommunen egen kunskap om bolaget. Förutom sådana uppgifter åberopar konsulten tre handlingar – en statlig utredning, ett memorandum över långsiktiga faktorer för elkraft samt en rapport om föreställningarna om vad klimatförändringen leder till för vattenflöden.

Några expertutlåtanden i värderingen finns inte, men konsulten har naturligtvis personlig branschkunskap.

Anläggningarna och företagsorganisationen var 2015 i ett sådant skick att drift och övriga kostnader ligger betydligt högre än den erfarenhetsmässiga kostnaden, skriver konsulten. Detta bidrog naturligtvis till att 2015 års svaga resultat på 1,2 Mkr i vinst blev en förlust 2016 på 1,4 Mkr.

LÄS MER: Kommunen betalar 112 miljoner för VB Kraft

I affären ingår anläggningar från tidigt 1900-tal.

Värderingskonsulten underkänner också klimatrapportens slutsats att flödena till kraftverken blir 3-5 procent högre i framtiden. Han tror inte de väntade skyfallen under somrar och höstar kommer att gå att magasinera.

Konsulten går igenom åtta relevanta vattenkraftsaffärer från Småland till Gästrikland 2012-2016 och konstaterar som många andra, att branschen drabbats av en kraftig försämring av ekonomin med fallande elpriser och därmed fallande värde på anläggningarna.

Ludvikas topptjänstemän gick också igenom affären och presenterade den 24 januari "ett underlag som belyser de ekonomiska, juridiska och administrativa konsekvenserna och åtgärderna som ett förvärv ger".

De konstaterar att VB Krafts räntabilitet, avkastningen, 2010-2015 fallit som en sten, ned till 0,6 procent 2015. Det är helt omöjligt att räkna hem denna affär med dagens vinstnivåer. De föreslår också att ett kommunkoncernbolag bildas, så att skattebetalarna ska kunna flytta vinster mellan bolag och undgå skatt.

Det tycks Ludvikapolitikerna inte hörsamma.

Affärens största kraftverk, det i Lernbo, nyinvigdes 2009.

Redan de osäkra marknadsutsikterna för el och elcertifikat gör framtidsbilden så osäker att tjänstemännen inte vill ge politikerna rådet att köpa.

Dessutom varnade topptjänstemännen i Ludvika politikerna för att detta köp, som ökar skulderna för kommunkoncernen med cirka 164 Mkr, utifrån att "handlingsfriheten för ytterligare investeringar i kommunkoncernen från 2020 och framåt blir vid ett köp av VB Kraft därmed begränsad".

Men det hindrade tyvärr inte de vårdslösa politikerna att gå vidare med saken. Inte heller lyssnade de på topptjänstemännens förslag att finansiera köpet genom att sälja av delar av kommunens fastighetsinnehav.

Värderingskonsulten pekar också ut de stora osäkerhetsfaktorerna men lämnar i enlighet med uppdraget en värdering baserat på de affärer som gjorts de senaste åren. Det är faktiskt helt andra faktorer än prisutveckling som allt mer förtvivlade ägare av småskalig vattenkraft försöker få besked om så de vet om de ska fortsätta, köpa eller sälja. Problemet är miljöjuridiken – som kan ha gjort skattebetalarnas i Ludvika största affär någonsin till ännu ett kostsamt fiasko med svagt förarbete.

LÄS MER: Största affären i historien – Ludvika kommun tar över VB Kraft

En gammal turbin i Ludvika ström.

Då förväntar du dig, möjligen, att beslutsunderlaget verkligen ska innehålla prognoser för vilka framtida ekonomiska åtaganden skattebetalarna nu köpt på sig?

Men det finns ingenstans i dokumentationen inför beslutet några kvantifierade uppskattningar av för följderna av exempelvis den lagstiftning som kommer att läggas fram i riksdagen redan den 1 juni!

Det är naturligtvis rätt av oppositionen – SD röstade som så ofta med S – att överklaga och visa hur oansvarigt majoriteten agerat genom att åtminstone försöka ta fram kostnadsprognoser.

Samtliga kraftverk och dammar i jätteaffären kommer med stor sannolikhet att tvingas genomgå en ny tillståndsprövning. Processkostnaderna uppskattas av oppositionen till 28 Mkr!

Kostnader för så kallade omlöp och fiskvägar (som inte finns vid en enda damm eller något kraftverk i dag) kan uppskattas till 115 Mkr, fingaller för att skydda fisk vid kraftverken kan kosta runt 20 Mkr!

Och detta ska investeringen bära samtidigt som nya regler om minitappning i den så kallade naturfåran kan radera ut en femtedel av de framtida vinsterna!

Vid vårfloden brukar Ludvika ström forsa fritt. Men enligt de nya reglerna får strömfåran aldrig sakna vattenflöde.

Mycket tyder på att flera politiker i Ludvikas politiska majoritet inte förstår hur en marknad för anläggningstillgångar fungerar. Marknaden har naturligtvis redan diskonterat, det vill säga räknat om, den framtida elprisutvecklingen till vad det betyder för dagens värden i dammar och kraftverk.

Kärnkraften ska avvecklas, vattenkraftens betydelse som reglerkraft kommer att öka, priserna kan absolut antas gå upp, men för att en anläggningstillgång ska vara ett bra köp måste priserna gå upp mer än vad den samlade marknaden idag beräknar att de kommer att göra, för prisuppgången alla väntar sig syns redan i priset.

De stora aktörerna på kraftmarknaden har sålt av småskalig vattenkraft. De har stora staber med experter som bedömer ekonomi, politik och juridik på en daglig basis, och som med största säkerhet räknat noga på allt det som Ludvikas majoritet helt enkelt struntat i.Ludvikas skattebetalare (och väljare) måste alltså både fråga sig om lokalpolitiker och den konsult de anlitat, är bättre på att förutsäga prisutvecklingen för småskalig vattenkraft än vad den samlade expertisen hos säljaren Vattenfall är, och fråga sig om Ludvika är bättre informerat om kostnaden för kommande juridiska krav än Vattenfall.

Det vill till att den miljöinvesteringsfond som många hoppas stora vattenkraftsaktörer ska tvingas starta, kan användas av Ludvikas skattebetalare. Annars får de själva bygga fisktrappor för sina skattepengar i framtiden.

I Oliver Stones filmklassiker Wall Street säger karaktären Gordon Gekko, en nidbild av en riskkapitalist och brottslig fifflare som vänstern brukar skrämma små barn med, att "jag vet ingen värdefullare vara än information".

Fiffel och brottslighet med insiderinformation är drivkraften för Oliver Stones filmkaraktär Gordon Gekko (Michel Douglas).

Flera Ludvikapolitiker verkar trivas bättre i riskkapitalisten Gekkos breda hängslen än vad Vattenfall gör. Kommunalrådet Lotta Wedman (MP) tvekade inte att ta på sig dem när fullmäktige debatterade köpet den 20 februari:

"När det gäller ekonomin så tror vi att kommunen får tillbaka investeringen. Prognoser visar att elpriserna kommer att stiga rejält efter 2020. Dessutom, vattenkraften är en reglerkraft och den blir allt viktigare i takt med att sol- och vindkraft byggs ut."

Som om Vattenfall inte skulle ta med dessa prognoser i prissättningen.

Ännu mer överraskande riskkapitalistiska resonemang presenterades från kommunalrådet Lars Handegard (V):

"Vi har förhandlat fram ett bra pris och då är det självklart att vi ska utnyttjas förköpsrätten. Långsiktigt kommer detta att ge en god ekonomisk avkastning till kommunkassan."

Vattenfall bedömer tydligen inte att fortsatt ägande är förmånligt, men Handegard, riskkapitalist med skattepengar, vet alltså bättre.

Och vem anade att Roland Johansson (SD) var en sådan expert på aktieaffärer i hundramiljonerkronorsklassen och hur priser och juridiska konsekvenser av lagstiftning och vattendirektiv kommer att falla ut?

"Vattenfalls andel värderades till 145 Mkr så vi har fått en rabatt på 23 procent. Ingen tror väl annat än att elpriserna kommer att gå upp när kärnkraften läggs ned?"

Nej, garanterat inte Vattenfall, i alla fall.

Att socialister av alla schatteringar vill att skattebetalarna ska äga så mycket som möjligt är inte konstigt, det ligger i deras politiska ideals DNA. För dem är skattebetalarna som den mytiska grisen Särimner, som återuppstår och är redo för slakt dagen efter att ha ätits upp när Valhalls gudar festat som om ingen morgondag funnes.

Jens Runnberg anser att Ludvikas kommunalråd Leif Pettersson (S), Lars Handegard (V) och Lotta Wedman (MP) agerat oansvarigt.

Oppositionens överklagande har antagligen små utsikter att vinna gehör – tyvärr finns inget förbud för att göra usla affärer med skattebetalarnas surt förvärvade pengar.

Ledarredaktionen har varit i kontakt med vattenkraftsägare och experter på KTH som avråder från alla affärer tills juridiken runt småskalig vattenkraft klarnar om två-tre år.Men lokalpolitikerna i Ludvika uppträdde som Gordon Gekko när han kommit över insiderinformation och gick vidare med denna skakiga 164-miljonerkronorsaffär.

Bäva, skattebetalare.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons