Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ehrling: Tro inte att Arlas 13 000 bönder accepterar att det serveras gräddfil till Gefleortens 68

Ledare

Montage. Lyckliga kor släpps ut – det är vår (foto: Langefalk) och DT:s ledarskribent Gabriel Ehrling (foto: Ryvang).

Bönderna som äger Gefleortens mejeri har bestämt sig för att förhandla med Arla om "samgående". I praktiken kommer detta förstås innebära att det lilla mejeriet sväljs av den internationella jättekoncernen, men ledningen för Gefleortens mejeri har i alla fall ställt upp tre förväntningar inför de stundande förhandlingarna: att mejeriet i Gävle ska få vara kvar, att varumärket i någon form ska bevaras och att de lokala bönderna ska värnas i övergången.

Jag är mycket tveksam.

På kort sikt är det så klart en smal sak för en enorm koncern som Arla att ha kvar ett litet mejeri i Gävle. Och varumärket, vars uppstickarbudskap om småskalighet lockat många konsumenter i norra Svealand, kan säkert mjölkas några år för att pressa ut den sista lokalpatriotismen ur spenarna.

Men tro inte Arlas närmare 3 000 svenska bönder i längden kommer att acceptera att det serveras gräddfil till de 68 från Dalarna, Gästrikland och Uppland som nu kliver över tröskeln. I en koncern med produktion i 13 länder och fler än 13 000 anslutna bönder (en siffra som inte ens uppdaterats sedan 2014) späds grädden snabbt till mellanmjölk. Dagens Arla är onekligen fjärran den småskaliga kooperation det en gång var.

Men liksom när Milko år 2011 gick upp i Arla så stannar Sverige inte för att Gefleortens mejeri nu gör detsamma. Det finns dock anledning att vara bekymrad över samgåendet. Detta blir bara ytterligare ett steg mot monopol.

Konsumenterna gynnas sällan eller aldrig när en enskild aktör når en väldigt stark ställning, och Arlas makt över sin del i produktionskedjan antar sedan länge svindlande proportioner. Inte heller är ett starkt Arla någon garanti för bättre förutsättningar för de svenska bönderna. Den enskilde bondens inflytande i en svällande internationell koncern är litet. Möjligheterna att gå till en annan mejeriförening för bättre mjölkpriser minskar med varje fusion.

Arlas konkurrenter lär fortsätta kasta in handduken och lämna efter sig lättplockade marknadsandelar. Här uppstår ett politiskt dilemma. För en fri marknad är inte fri från målkonflikter. Å ena sidan ska näringsfriheten värnas, och jättar som Arlas uppstår då och då naturligt. Å andra sidan medför varje monopolsituation i längden stark begränsning av konsumenternas makt.

I USA genomförs exempelvis regelbundna konkurrenskartläggningar för att ringa in de företag som börjar bli så starka att de riskerar att begränsa marknaden. Detta för skydda konsumenter och kompensera för de fall där marknaden av sig självt misslyckas att upprätthålla god konkurrens.

I det långa loppet blir konsumenter och samhälle fattigare om jättekoncerner som Arla får diktera villkoren.

LÄS ÄVEN:

Gefleortens Mejeri vill gå ihop med Arla

Ordförande i LRF om hopslagningen: "Drömmen om det lilla mejeriet gick i kras"

Annons
Annons
Annons