Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag är nog en fegis”

Jag känner frihet när jag tittar på människor som kan åka skateboard. Du är där, ensam med brädan, utan regler. Du virvlar fram genom vinden och du tävlar inte mot någon annan än dig själv och dina egna begränsningar.

Annons
Petra Blomqvist

Jag kommer ihåg första gången jag stod på en bräda. Det var våren 2002 och jag gjorde ett reportage för tv Avesta. Jag fick låna en bräda av personen jag intervjuat, men utan instruktioner. Såhär i efterhand har jag förstått att det nästan var förknippat med livsfara. Utan teknik bli du aldrig en bra skateboardåkare.

    Jag ser bilderna framför mig. Brädan flög iväg bakom mig, jag föll, men ingen skadades. Och jag klarade mig undan med något blåmärke.

    Andra gången jag testade att åka var på Skateboardfestivalen 2008. Ett gäng tjejer fanns på plats för att instruera de som ville prova på. Och jag var snabb med att hugga en bräda. Jag skulle ju verkligen vilja lära mig att åka.

    Efter lite övning så kunde jag rulla fram och tillbaka på betongen med någon sånär balans. Och jäklar va roligt det var. Jag åkte tills att jag blev helt svettig och tänkte att ”nu ska jag banne mig lära mig”. Tror ni att det har hänt än? Nej!

Med en pojkvän

och vänkrets där många skatar borde jag ju i detta nu åtminstone kunna alla grunder. Men jag är nog en fegis. Tänk om jag ramlar, slår mig eller får skrapsår? Eller jag kanske bryter något? Men sanningen är ju att allt detta en del av skateboardlivsstilen. Ska jag våga kasta mig ut?

    Jag har provat gång på gång, men jag vågar aldrig fullt ut. Men jag har fortfarande en vilja kvar att lära mig en dag, men det måste ske innan jag blir för gammal.

På skateboardfestivalen

nästa helg kommer de att ha en workshop med tjejskate, kanske skulle man haka på den? Jag menar någonstans måste man ju börja, och varför inte när det finns en ypperlig chans att få hjälp.

    Men jag tänker inte lova något. Att titta på skate är också fascinerande. Och människorna är fantastiskt öppna och trevliga typer som jag gärna umgås med. Humor, glädje, vänskap och framförallt ingen ytlighet. Det gillar jag med skatarnas sätt att tänka. Mer av det till folket, och tvätta bort stämpeln att de är gangsters, för det är bara en myt.

Vi säger väl så då. Kanske ses vi i vimlet på festivalen nästa helg. Skata eller inte, jag kommer att vara där med ett lika glatt humör som alla som kan åka bräda.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel
Annons
Annons