Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad gör revisorerna?

Annons

Under fem svåra år har Socialdemokraterna lyckats driva landstinget ”i konkurs” utan att tydliga protester hörts från alliansens politiker.

Resultatet? Radikala förändringar drabbar länets producerande ytterdelar: Ludvika, Grängesberg, Avesta, Horndal, orter med tung industri, arbetsplatser med olycksfallsrisker, företag som behöver trygghet för sina anställda och deras familjer. Sjukvården blir långt borta.

Hur det gick till? Politikerrollen byggs på väljarnas förtroende, vi tror dem om att göra största nytta av våra skattepengar. Eller var jag nu naiv?

Det är inte lätt att driva en komplex verksamhet. Tydlig styrning, måluppfyllelse, budgetkontroll och prioritering mellan verksamheter präglar vardagsarbetet. Fantasi, mod erfordras för att omvärdera insatser, verksamheten går före relationerna.

Till hjälp har man de politiskt valda revisorerna. Oförvitliga politiker med mångårig erfarenhet valda ur såväl opposition som politisk majoritet. Revisionsberättelser finns att läsa och lära av.

Jag sökte dessa berättelser på landstingets hemsida. Den första var från 2006. Den var raderad. Kvar fanns revisorernas namnteckningar. Sedan läste jag ett förskräckande material. För vart år värre; ökande underskott, avsaknad av ekonomisk styrning, icke utförda åtgärdskrav, förskingringsärenden. Men boksluten var ändå upprättade enligt god bokföringssed.

Vart och ett av dessa år visar på grav vanskötsel av valmanskårens pengar, ändå beviljar revisorerna styrelsen ansvarsfrihet!

Vad var viktigast? Relationerna inom politikergruppen, med tjänstemännen? Förändringsrädslan?

Före valet annonserade det socialdemokratiska landstingsrådet Ingalill Persson att budgeten nu var balanserad. Några månader efter valet var underskottet 94 miljoner kronor och skulden enligt bokslutsrapporten drygt 890 miljoner kronor – nästan en miljard!

Det sista man förlorar är sin heder. Att ej öppet opponera mot detta gör oss till medgörare, delaktiga i förtroendesveket. Att som revisor bevilja ansvarsfrihet – år efter år – skapar djup förundran. Det kanske finns särskilda regler för dem som hanterar offentliga medel?

Vad skulle man ha gjort? Tänkt annorlunda: Hur mycket sjukvård producerar tjänstemän jämfört med sjukvårdspersonal? Vad är mest effektivt? Litet team på 10 personer eller ett stort på 80?

Kärnverksamheten? Kosmetiska operationer, förstadagssnuva eller arbetsplatskonflikter? Har vi råd med utvecklingsprojekt när pengarna tagit slut?

Många frågor, den viktigaste finns kvar: Våra politiker och tjänstemän har visat att de inte tar ansvar för sitt uppdrag. Skall det överlåtas till privata aktörer? De tvingas vara kostnadseffektiva och lyssnar till revisorers kritik.

Priset – hedersförlust för de valda, usel tillgänglighet och ökade skaderisker för medborgarna. Det är hög tid att tänka nytt.

Läkare

Krylbo

Jonne Lindroth

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons