Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen har dött av flört

Annons

Alltför många människor lever i en tillvaro utan kärlek och omtanke. Det är inte enbart personliga tragedier, utan även ett samhällsproblem i längden. I ett samhälle där man inte vågar se sina medmänniskor finns det ingen ljusare framtid. Vill vi leva i ett samhälle där allt bara handlar om pengar och egoism? Jag tror inte det.

Min önskan är att vi alla människor skall verkar för att göra världen till en lite bättre plats att leva i. Det behövs så lite för att förgylla dagen för en medmänniska. Det kan räcka med att säga hej till någon man möter på gatan, berömma någon som har en snygg jacka i mataffären eller helt enkelt bara fyra av ett vänligt smittande leende.

Jag har märkt att många män, framförallt etniska svenskar, är jätterädda för att tilltala okända kvinnor. De verkar tro att de ska bli anmälda för sextrakasserier bara de ger en komplimang eller råkar snudda vid en kvinna.

Detta är en mycket tråkig utveckling. Ett samhälle som uppmuntrar till avståndstagande och att undvika mänskliga kontakter är inget positivt.

Med detta menar jag inte att vi ska uppmuntra tafsande och liknande, men lite flört har ju ingen dött av. Det är snarare sådant som kan pigga upp en grå vardag.

Jag ska dela med mig av en självupplevd historia, som jag finner hjärtevärmande. Jag satt på bussen på väg hem från universitetet. En kille klev på bussen, han såg trött ut, troligen efter en lång dag.

Han satte sig bredvid mig och döm om min förvåning när han började luta sig mot mig och lade huvudet mot min axel. Många hade kanske sagt åt honom att flytta på sig, men jag lät honom vara.

Det kändes som att han behövde ”a crying shoulder”. Så vi satt där i tysthet, lutade oss mot varandra, kände varandras kroppsvärme och kravlösa intimitet.

De cirka tio minuter som detta varade var ett av de vackraste ögonblicken i mitt liv. Plötsligt ropade högtalaren till, han reste sig och försvann ut genom dörren. Inte ett ord hade fällts, men bara genom att finnas där för varandra, hade vi båda fått vad vi behövde just då.

Med detta vill jag ha sagt att även de allra minsta handlingar kan ha en stor betydelse för en annan människas liv.

Vi får heller inte glömma bort alla dessa män och kvinnor som går omkring olyckligt förälskade år efter år, bara för att de inte vågar ta reda på om känslorna är besvarade. Alla de som tänker att det tåget har redan gått. Om det var meningen skulle det redan ha hänt.

Kom ihåg att det är aldrig för sent. Störst av allt är kärleken!

Så nu uppmanar jag er alla att gå ut i världen i dag och försöka att se dina medmänniskor. Våga ge kärlek, omtanke och bjuda på dig själv! Vem vet, kanske kommer ditt liv att förändras för alltid.

Peace, Love and Understanding

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons