Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Båda könen behövs i politiken

Annons

Svar till signaturen Politiker-

ämne 60+ (AT 13/12). Jämställdhet har alltid krävt kamp, vilja och i många fall lagstiftning för att kvinnor och män ska ha lika rättigheter på områden där män ses som självklara aktörer.

Förslag som syftar till att ge kvinnor och män lika rättigheter har genom historien alltid mött motstånd, ta kvinnlig rösträtt för att nämna någon.

I Sverige talas det aldrig om representation av män. Endast utanförstående grupper sägs kunna representeras. Detta är ett tydligt tecken på att samhällssystemet är mäns, att manligheten är norm.

Makthavarna är de som har störst inflytande över diskussionerna och vilka åsikter som är legitimt att framföra. Därför är det sannolikt att kvinnors egenskaper samt begrepp som kompetens beskrivs på det sätt som passar maktinnehavarna själva bäst. Styrelserum och fullmäktige fortsätter befolkas av män som med en osviklig precision ersätts av nya män, år ut och år in. Ingen ifrågasätter att män har maktpositioner. Det uppfattas som ”naturligt” och denna väl etablerade utgångspunkt ger män ett handlingsutrymme som kvinnor aldrig får.

Det finns tre huvudsakliga argument för att kvinnor skall representeras i politik och näringsliv. Det första är att kvinnor utifrån ett rättviseperspektiv bör ha lika stor representation som män. I kravet finns inte en bakomliggande tanke att beslut blir annorlunda eller bättre om kvinnor deltar men det handlar om demokratiska rättigheter i en demokrati.

Den andra typen av argument utgår från att ett samhälle förlorar på att kvinnor inte deltar. Det handlar om att kvinnor ses som en politisk resurs eftersom de representerar andra erfarenheter och värderingar än de manliga.

Det tredje argumentet som brukar föras fram är att kvinnor och män har skilda och ofta motstridiga intressen Både män och kvinnor bedömer det som sannolikt att det skulle fattas andra beslut om det fanns fler kvinnor i politiken; särskilt vanligt är det att kvinnliga väljare gör denna bedömning.

Det är dessutom ett känt faktum att det på vårt lands universitet varje år utexamineras ett stort antal kompetenta personer. Av dessa är en majoritet (65 procent) kvinnor.

Dessutom har kvinnor idag samma arbetslivserfarenhet som män. Att med dessa fakta fortsätta att föra diskussionen om brist på kompetenta kvinnor som kan ta sig an kommunala eller offentliga styrelseuppdrag ter sig därför insiktslöst och bottnar snarare i ett föråldrat synsätt om att män och kompetens i styrelsearbete skulle ha något naturligt samband.

Det är min bestämda uppfattning att kvinnor och män ska dela på beslutsfattande poster i samhällets samtliga skikt.

I Norge instiftades en lyckad lagstiftning som krävde att minst 40 procent av vartdera könet skulle vara representerat i de stora bolagens styrelser. Från 2010 ska också alla aktiebolag i Norge som ägs till minst två tredjedelar av kommunen ha en styrelse med minst 40 procent av vartdera könet. Sverige borde nog med facit i hand välja samma väg.

Detta handlar om demokrati och rättvisa och att vi inte har råd att bara använda hälften av våra mänskliga resurser. Både män och kvinnor har hög och viktig kompetens, och det måste vi utnyttja till fullo.

Avesta

Anneli Karlsson (fd. Palm)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons
Annons