Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets vallåtar smutsar ner musiken

Musik har en otrolig genomslagskraft. Både på gott och ont. Musiken har infiltrerat alla medier och allas vardag. Den både nyttjas och utnyttjas.
Den här krönikan handlar om när musiken utnyttjas, när den vattnas ur och blir lika smutsig som prostitution på Malmskillnadsgatan. Den handlar om årets vallåtar.

Annons

Lars Isacsson och Susanne Berger har punktröjor på sig på sina valaffischer, de ser hårda ut och vill få in mer punkattityd i politiken som de sa till min kollega Mikael Silberstein. De är två vettiga personer, för de låter det stanna där. De pratar om musiken men de har inte gjort någon vallåt. De har klarat gränsen.

Däremot har både MUF, vänstern, Moderaterna och diverse personkampanjer gått över gränsen. Vänstern har hittat en avdankad schlagerartist, Andrés Esteche, som brölar om ” Robin Hood och hans vänner”. Moderaterna har dammat av Wille Craaford och gjort sitt eget Frankensteins monster genom att para ihop honom med nödrimmets mästare Mange Schmidt och på det lagt en skör kvinnostämma från en avdankad sångerska som ingen egentligen vet vad hon har gjort, Sofia Talvik.

De sjunger att om det flyter och budskapet som hägrar i bakgrunden är att det funkar i dag, varför ska vi då ändra på dagens samhälle samtidigt som nödrimmet ”Det här är en låt, låt den klinga sin plong utan tvång” lämnar skavsår i örongången.

Vänstern häcklar brats som hänger på Saint Tropez och driver med farsans mastercard. Men med handen på hjärtat är den klämkäck och medryckande, en låt man skäms för att erkänna att man gillar.

Sverigedemokraterna har någon sliskig visrock som handlar om att de nu är på gång och ska ta tillbaka deras land. Den avslutar med en tonhöjning i klockren schlagerform innan sångaren åter igen fastslår ”Vi är på gång nu”.

Men främst funderar jag, vad tänkte egentligen Dogge Doggelito när han blir tillfrågad av Serkan Köse, S, och ber honom sjunga in en vallåt åt och med honom? De rappar halvdant om att ”Det räcker nu, rösta för han som talar för dig” men ett schysst beat i bakgrunden. Men främst såg Mange Schmidt det här som en chans att åter skriva in sig på mest nerladdade listorna? Och vad tänkte Jakob Hemming med när han gjorde en okristlig korsning av Magnus Uggla kryddat med schlager när han skrev ”Vi jobbar”?

Hemming sa själv i SvD häromdagen ”Det är en väldig förändring. Ena dagen är man student, sedan skriver man en låt och får plötsligt tala med de stora medierna och träffa högt uppsatta politiker. Det är en häftig resa.” Är det så Dogge Doggelito och Wille Craaford tänkte?

Till sist vill jag

lämna osagt om partiernas och personernas vallåtar hjälper eller stjälper. Men faktum är att vissa partier har valt att inte göra någon vallåt. Det är värt en eloge i sig.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel
Annons
Annons