Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pove Persson: "Sporten är döende"

Men vad fan sysslar de med? Fan så bra gjort! Mina två reaktioner på Rospiggarnas beslut. Två ytterligheter kan man säga. Men jag menar det. Båda lika mycket.

Annons

Sportsligt sett är beslutet en katastrof. Nu dröjer det nämligen innan världsstjärnor syns på ovalen i Hallstavik och för ett speedwayfan är det en olidlig tanke. Men säg så här: bättre med allsvensk speedway än ingen alls.

Jag vill hylla Rospiggarnas ansvarstagande, att de självmant stannar upp innan de TVINGAS göra det, kanske med en konkurs som följd.

Jag tycker att hela den här historien blottlägger det jag länge anat: klubbspeedway i Sverige, som den nu sköts och drivs, är dömd till undergång. För många klubbar är sedan länge, oavsett vad de säger till varandra och andra, sin egen klubb närmast i alla väder, och tydligen till vilket pris som helst.

Det håller inte.

Klubbarna har forum där de gemensamt ska samtala, utbyta erfarenheter och hjälpas åt att se till att sporten växer och blir stabil på ett sunt sätt. Men där sägs det en sak, men det ageras på ett helt annat sätt när det kommer till att bygga lag, att köpa förare. Man gör det i ett egoperspektiv som när det ställs på sin spets innebär att till exempel Dackarna snart bara har sig själva att möta.

Man säger att södra Sverige, med Småland i centrum, spelar i en egen liga när det gäller ekonomiska förutsättningar att driva speedwayklubb. Kan det vara så enkelt?

Är det därför Masarna (Dalarna), Hammarby (Stockholm), Smederna (Västmanland) inte fick det att gå runt och konkade? Om det är så att det finns så mycket mer pengar till speedway söderut kan nån gärna få förklara varför för mig, visa mig.

Dackarna, Vetlanda, Piraterna, Lejonen. Det är de klubbar som sannolikt har de dyraste trupperna, de bästa förarna, i elitserien. Vad gör de som inga andra gör? Vad vet de som inga andra vet? Finns det någon formel de sitter på som de inte delar med sig av?

Vi tar ett piratexempel. Piraterna vann dubbelmötet mot Rospiggarna nyligen med 55-41 borta, 65-31 hemma. 120-72 totalt. Vi låtsas att de har en snittersättningsnivå på 3 000 kronor per poäng till förarna. Vi tar 120 plus 15 poäng till i bonus från mötena, alltså 135 poäng gånger 3 000 kronor, vilket blir 405 000 kronor ut i förarersättningar för de matcherna. Borta kan de inte räkna in några pengar och i hemmamötet var det endast 1 142 åskådare som bidrog med säg 200 kronor per person i inträde och kanske korv, alltså drygt 228 000 in. 405 000 ut, 228 000 in. Hur går det ihop?

Har de sponsorer som skjuter till det som saknas? För de kan väl inte ha budgeterat med 1 142 åskådare?

Bara ett exempel som sagt, kan handla om någon annan klubb. Men det visar på ett tydligt sätt att något inte fungerar.

Det går inte ihop.

Många klubbledningar lever i en drömvärld och låtsas, inför och under själva säsongen, att allt är frid och fröjd, att allt ordnar sig till slut. Klubbar sköts av klåpare som inte har i närheten av den kompetens som krävs för elitnivå. Klubbar spänner musklerna, blundar, och hoppas på det bästa när säsongen summeras.

Och det allra värsta är att du måste göra så om du ska hänga med.

Lägg därtill ett förbund, Svemo, som gör vad de kan för att döda sporten i stället för att sanera den och börja om helt om så behövs, så förstår ni.

Sporten är inte längre bara sjuk. Den är döende.

Rospiggarna budgetkörde en säsong, blev tvärsist, och väljer nu att kliva av. Allt för att inte behöva värva, blunda och hoppas.

Tråkigt, sportsligt jävligt tråkigt.

Men fan så bra.

Vakna speedwaysverige!

Annons
Annons