Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drogerna tog hans hjärna

/
  • Vill leva. ”Först nu känner jag att jag är klar med knarket. Och att det spelar roll för mig, att jag får fortsätta leva”
  • Nära döden. Thomas blandade narkotiska preparat och var minuter från döden. Han överlevde, men blev gravt hjärnskadad.
  • Tidig debut. Thomas blev alkoholist som tioåring och missbrukare av narkotika i tidiga tonår.
  • Ett vårdpaket. ”Jag låg såhär när jag vaknade upp på sjukhuset. I fosterställning, stel av spasmer och kunde inte röra mig. ”

Annons

Han minns det tydligt. Den där dagen för fjorton år sedan, då han tillsammans med en kompis tog en spritflaska från kompisens pappa. Han spädde ut innehållet med lite vatten. Sedan drack han. Först en klunk. Sedan hällde han i sig resten av flaskan.

- Jag drack inte. Jag söp. Och jag blev fast direkt.

Då var Thomas 10 år gammal. Och alkoholist.

Hur det kunde bli så vet han inte.

Han växte upp i en kärleksfull hemmiljö och det gick bra för honom i skolan. Men inuti hade han länge känt någonting annat. Ett utanförskap, en ständigt gnagande oro och stress.

- När jag drack rann allt det där av mig. Alkoholen gav mig en skön känsla, minns han.

Ett år senare, när Thomas var 11 år gammal, sniffade han för första gången bensin. Och han blev, liksom med alkoholen, fast direkt.

Beroende av att varje dag doppa tygtrasor i bensin och andas in de giftiga ångorna. Beroende av att varje dag få känna den sköna känslan av lugn och ro som ångorna gav honom.

Han ville inte sluta med det. Förrän ett år senare, då en äldre kompis gav honom någonting annat. Hasch.

I dag, när Thomas ser tillbaka, förstår han.

- Jag var narkoman redan innan jag provat. Och efter första gången gjorde jag det varje dag. Rökte hasch, som andra dricker någonting till maten.

Haschet öppnade en ny värld för Thomas. I den fann han snart ett stort utbud av andra droger. Amfetamin, bensodiazepiner, morfin, ecstasy, lsd och svamp. Han tog allt som fanns att tillgång.

Vissa droger tog han hellre än andra.

Men någon drog var ett måste. Varje dag.

- Jag lade hela tiden till nya droger, men tog inte bort andra. Jag är blandmissbrukare ut i fingertopparna.

Under sommaren 2001 bestämde sig Thomas, som då var 17 år, för att göra ett försök att bli drogfri. Han skrev in sig på ett behandlingshem, där han träffade en person som missbrukade genom att injicera droger.

Och som gärna lärde ut hur man gick till väga.

- Jag började såklart också med det. Att injicera amfetamin. Det gav en helt annan känsla. Och jag blev fast i det på en gång, berättar han.

Från behandlingshemmet skrevs Thomas ut i januari 2002.

Och några månader senare händer det.

Det är en onsdag i maj och Thomas, som är skyhög på bensodiazepiner, tar fel på dag när han ska lämna ett drogprov.

Det finns ingen personal när han kommer till mottagningen, men han hittar en burk på ett bord i väntrummet. Den innehåller ett läkemedel i tablettform som används för heroin-avvänjning.

- Jag tar dem och går ut till min kompis som väntar på mig. Han säger att jag inte får blanda tabletterna med den drog jag redan är hög på.

- Egentligen vet jag att han har rätt. Men jag lyssnar inte, minns Thomas.

Som nästa dag sväljer tre av de upphittade tabletterna.

När det blir fredag ligger Thomas utslagen i en lägenhet i Falun. Han snarkar högt och ser ut att sova. Under förmiddagen ska polisen komma, för att skjutsa honom till ett låst behandlingshem.

Men det blir inte så.

När polispatrullen kommer larmas istället ambulans. Thomas andas bara svagt och han är blå i hela ansiktet. Han förs till sjukhus för intensivvård. I sista sekund. Enligt vårdpersonalen är han en hårsmån från döden.

Thomas har blandat droger, som orsakat syrebrist. Och som nu lett till en allvarlig hjärnskada.

- Min familj får veta att jag troligen inte kommer att överleva.

Men det gör han.

En vecka senare, mot alla odds, vaknar Thomas upp.

Då har han förlorat alla färdigheter. Motorik, balans, koordination, tal och rörelser. Inget av det fungerar längre och kroppen är stel av spasmer. Thomas har också ständiga hallucinationer och han tror att han befinner sig på olika platser i världen.

Men i själva verket ligger han på rehabiliteringen.

Där får han, under de kommande sex månaderna, delar av talet tillbaka. Och han återfår en viss förmåga att röra sig. Men han tvingas inse att gå kommer han aldrig att obehindrat kunna göra igen.

- Det är klart att jag undrade vad jag hade ställt till med, säger han.

Men det räcker inte.

Thomas kan, trots att han förstört sin kropp och hjärna, inte sluta droga. Ett och ett halvt år efter det han själv kallar för "olyckan", börjar han om. Köper starköl, blir full. Känner sug efter narkotika och börjar knarka.

Under sommaren 2005 avancerar Thomas ytterligare i sitt missbruk. Han injicerar, för första gången, heroin.

- Under året därpå tog jag flera överdoser av olika preparat och fick små hjärnblödningar. Men det var inget jag brydde mig om att söka vård för, säger han.

Vid ett tillfälle skrev Thomas in sig på ett behandlingshem. Men där smugglade han in och rökte hasch varje dag, innan han upptäcktes av personal. Eftersom han kände att han inte var klar med narkotikan, skrev han ut sig själv.

Åkte hem till Falun.

Och körde det han kallar för "fullt race" igen.

Fram till februari i år. Då han bestämde sig för att göra ett nytt försök att bli drogfri. En gång för alla- innan drogerna skulle döda honom. Eller försätta honom i ekonomiska svårigheter.

- Jag har aldrig varit kriminell. Aldrig behövt stjäla för att kunna betala för knarket. Men jag har heller aldrig haft en krona över av mina inkomster, eftersom jag alltid fått betala av på droger jag tagit på kredit, berättar han.

En stark strimma vårsol letar sig plöstligt in genom fönstret. Kastar ljus över Thomas ansikte, där han sitter vid ett bord på behandlingshemmets kontor. Om ett par månader ska han fylla 24.

- Jag vill leva. Och först nu känner jag att jag har knarkat klart, säger han och kisar mot ljuset.

Så tittar han ner i ett pappersark, på vilket han som en del i behandlingen skrivit ner sitt livs historia. Den suddiga, flöddriga tillvaro som han så länge befunnit sig i.

- Det jag mår sämst över i dag är all den smärta jag har orsakat min familj. De som alltid ställt upp för mig, men som jag aldrig brytt mig om att tacka, säger han.

Och med en ryckig rörelse vänder han blad.

Till det sista i hans livs historia.

Ett pappersark som bara innehåller tre-fyra rader. Men för Thomas är de de viktigaste av alla. De symboliserar en framtid och ett hopp om fortsatt liv. Utan den misär och förnedring en tillvaro i missbruk innebär.

En önskan om att få ett jobb. Att kunna leva normalt.

- Jag tänkte aldrig på konsekvenserna när jag började droga. Men i dag vet jag vad det innebär. Därför skulle jag vilja uppmana ungdomar att tänka efter. Att inte göra som jag.

- För se hur det har gått för mig...

Annons
Annons
Annons